Vi väntar inte såhär länge innan vi kysser varandra igen.

Sandra Beijers debutroman Det handlar om dig pulserar. Det finns en intensitet i orden, i språket och i känslorna som nästan blir för mycket. Boken har stycken istället för kapitel och det gör att det liksom inte går att sluta läsa. Från sida ett dras jag med in i en kärlekshistoria som inte är min, men som skulle kunna handla om vem som helst. Sida upp och sida ner är så fullproppad med alla tusen tankar som en förälskelse drar med sig. Jag har tappat andan för mindre. Prosan är vacker, poetisk och får mig att vilja klippa ut varannan mening och klistra upp dem på väggen.

Jaget i Det handlar om dig är mycket anonymt. Inget namn, bara ett rött hår. Vi får veta lite vilken musik jaget gillar, att hen spelar lite teater och en aning om familjesituationen. Och det här är det enda som jag riktigt saknar i Det handlar om dig. Någonstans vill jag att jaget ska kännas ännu lite mer som bara en tom kontur för mig att fylla i. För förstås är det meningen att jag ska känna igen mig, och det gör jag. Men ändå finns det något otillfredsställande att bara ha skrapat i det yttersta lagret av den här personen som jag ändå velat krama tusen gånger och lova att det kommer bli bättre.

Det där med det närvarande men ändå ickenärvarande jaget var något jag insåg efter mitten av boken ungefär, och det låg där och skavde lite grann, tillsammans med en artist som associerades till en låt de inte gjort. Och jag tänkte att, nu måste det hända något fantastiskt. Och det gjorde det. Slutet. För mig finns det något oerhört vackert i att bli insvept och omkullvält av en bok så full av ärliga känslobeskrivningar. Och bland det bästa jag vet är att nå sista sidan av en bok och tänka att ja, precis sådär ville jag att den skulle sluta för att jag skulle tycka så himla mycket om den.

Och det gör jag. Jag tycker himla mycket om Det handlar om dig.

Det är en ärlig, vacker kärlekshistoria som känns och känns igen. Jag önskar att jag kunnat läsa den när jag var femton, jag är lika glad att jag läst den nu. Och jag hoppas att Sandra Beijer tänker skriva tusen böcker till och bara bli bättre under tiden.