bilden är från Pradas kostymskisser från The Great Gatsby
Min uppfattning om mode tror jag kommer ifrån teatern egentligen. Jag ser nämligen mode som en styrka. Något som jag kan använda i min vardag för att verka eller framstå som mer av något än jag egentligen känner mig.
Har jag en dålig dag vill jag verka onåbar och farlig. Jag kommer att spetsa dig med mina höga klackar om du gnäller över att de flyttat salladen på ICA. Till exempel. Om jag känner mig mindre snygg tar jag på mig mina finaste kläder, limmar mina längsta lösögonfransar och målar läpparna röda. Och då känns det bättre.
Mode för mig är när jag kan alternera och ändra om och förändra min uppfattning om mig själv till något helt enastående. Varenda dag. Det är därför jag inte längre bryr mig om min stil uppfattas som för mycket av andra, nästan en utklädnad. För jag älskar det där, att kunna ikläda mig identiteter som jag behöver just då. Om jag rotar runt i min garderob tills jag ser ut som Babydoll i Sucker Punch, då är det som en rustning jag går ut med sen. Redo för strid. Redo att kapa varenda hemskhet på mitten med en katana.
För mig är det viktigt, det där med att kunna ikläda mig roller eller kläder som får mig att må på ett visst vis. Det hjälper mig genom vardagen. Jag får uttrycka min personlighet och min kreativitet (inte bara när jag syr eget), och jag kan orka mig igenom saker jag annars inte hade mäktat med. Och sen när jag har gått mina timmar i skolan och sprungit de där ärendena, då kan jag antingen slappna av hemma, eller dra på mig en tjock stor stickad tröja över alltihopa och somna en timme eller två. Mode är mitt uttryckssätt, en spegling av min personlighet och mina känslor… men det är också en rustning. Det är också till stor del en inspiration. Jag älskar att titta på Project Runway eller googla skisserna till en hel kollektion, jag tycker om att titta på Elie Saabs fantastiska flödande klänningar, de glittrande stenarna och pärlorna hos Alexander McQueen, välsydda kavajer som sitter perfekt över axlarna och rosetter och helt galna detaljer som ingen skulle ha i verkligheten.
Men jag tror ändå att man kan ta mer än vad man tro från de där uppslagen i modetidningarna som man aldrig skulle ha råd med. Sy något eget eller plocka ihop av loppisfynd. Hitta något som passar, våga ha en helt enorm rosett i håret eller pastellig peruk. Jag tror att det kan stärka en stil, och en själv, att våga.
Det är nog själva essensen i det jag skrivit nu… att våga. För mig är mode att våga.
Detta var lucka 21 i Emily Dahls berätta om… kalender. Men det visste ni kanske redan!
persikorochparis.wordpress.com 